sandraholmqvist

Fick oss ett rum och jag fick byta om och få kateter. 

Klockan 7.30 åkte vi ner på operation. Mer och mer nervös. Skjutsades in i operationssalen , väntar på narkosläkaren som ska ge mig bedövningen. Helt plötsligt hör jag, godmorgon Sandra, då var det den där superkonstiga och obehagliga läkaren som vi tidigare fått träffa och prata med när vi gick igenom hur allt skulle gå till fredagen innan. Och jag som hade hoppats att det inte skulle va han. Blev ännu mer nervös. Men han va duktig och jag kunde lugna ner mig, eller så var det all bedövning som gjorde mig lite borta. Minns att jag blev yr och började må illa. Fick en spypåse vid sidan. Det var fullt med folk i rummet, dom hade en presentation om vad dom hette och vilken sorts läkare dom var sen sattes skynket upp. Jonny satt vid mitt huvud och vi låg och småpratade, om vad minns jag inte :) sen hördes det ett sörplande ljud, vattnet hade gått. 

Det kändes att det slets och bökades på i magen. Och en stund senare hördes barnskrik och där var hon, våran älskade lilla prinsessa:) med dom sötaste kinderna och knubbisarmarna, det enda som syntes av henne i den inlindade filten. 

Jonny och en av barnmorskorna gick ut med penny i det andra rummet och gav henne en spruta och kikade på henne medans jag blev ihopsydd. Allt gick väldigt fort, 42 minuter:) 

när jag var sydd så lyfte dom över mig på en annan säng och vi fick åka upp till rummet och fika :) 

Allt va så sjukt ofattbart, det gick inte förstå att vi fått en dotter :) 

Helt underbar var hon. Bästa som hänt oss:)

Efter ett tag kom barnmorskan och vägde och mätte henne. 4005 gram och 49 cm lång :)

Va sängliggandes hela dagen. Vid 18-19 tiden kom dom och tog bort min kateter och jag fick pröva ställa mig upp. Men gick inte många steg den kvällen, upp från sängen och ner i rullstolen:) 

Allt gick jättebra och nu njuter vi av livet som föräldrar till världens finaste Penny :)